Du lyckas alltid trassla in mig, du lyckas alltid bryta ner min vägg. Min mur som ingen annan förutom en kommit igenom. Sättet du såg på mig igår, fick mig att vilja kasta mig över dig. Du har en sån där blick som får mig att fastna. När jag hör Mary tänker jag på dig. Hur du tog min hand lite försiktigt, hur du närmade ditt huvud mitt och även fast vi satt i varsin soffa så kysste du mig. Smekte med din hand över min hals, det där jag är så svag för. Det var andra personer i rummet, men jag såg bara dig. Märkte bara dig. Du får mig att tappa bort mig själv, tappa bort kontrollen. Det får inte gå längre än såhär, det funkar inte. Jag vill inte sakna dig. Vill inte tråna efter dig. Vill ha kontrollen igen, för jag är ju självständig. Jag behöver dig inte, inte egentligen. Problemet är bara.. att jag vill ha dig.