Vart ska jag börja? 2001 var året jag träffade min andra halva, det har gått 10 år sen dess. Ända utifrån det har våran vänskap bara vuxit sig starkare, efter allt vi gått igenom börjar jag nästan tro att vi två är oskiljbara. Med dig är jag alltid trygg, mår alltid bra. Har aldrig träffat någon som du, kommer nog aldrig träffa någon heller. Du är speciell, mycket speciell och det är de jag älskar med dig. Du är självständig och bryr dig inte om vad andra tycker. Tänker inte skriva någon sorts roman, men vill att du ska veta (även fast jag sagt det miljoner gånger förut) att du är det bästa jag har. Utan dig är jag ingenting. Jag älskar dig, så jävla mycket att ord inte ens kan förklara. Min bästa vän, min själsfrände, min syster. Jag har lovat dig ett för alltid, och det löftet tänker jag hålla tills mitt hjärta slutar slå. Du är oslagbar, glöm aldrig det.