Du vinklade upp mitt huvud, tittade mig i ögonen, log. Kysste mina torra, små läppar.

Mjukt, försiktigt. Hårt sen passionerat. Våra tungor lekte med varandra, som om det

var de enda de någonsin gjort. Som om det var det enda dem var gjorda för att göra.

Du tryckte dig emot mig, lät händerna svepa över min kropp, varenda kurva täckte du.

-

Att inte bry sig, att inte bry sig om något. Att inte ens behöva bry sig. Det var de jag gillade mest hos dig. Det behövdes ingen pinsam tystnad, för den tystnaden som ibland uppstod var okej. När vi pratade, tog du till en ton som lät som om vi känt varandra i en evighet. Du skrattade ett skratt som fick mig varm i hela kroppen, du log ett leende som fick mina smilgropar att bli större. Du berättade för mig hur fin du tyckte att jag var "det är exakt såhär det ska vara". Du fick mig generad på ett sätt jag aldrig blivit generad på förut. Det var ingen skam, bara röda kinder och små försiktiga leenden.

-

Du smekte din stora hand över min mage, fast endast med fingertopparna.

Så försiktigt. Du tittade mig i ögonen. En allvarlig blick. Sedan lutade du dig

över mig. Kysste mina torra, små läppar. Mjukt, Försiktigt. Hårt sen passionerat.

-

Och en än gång glömde jag allting runt omkring, musiken blev svagare &

allt jag kunde höra var dina andetag, allt jag kunde ge min uppmärksamhet till var Du.